I veckan hade Bergundaskolan författarbesök av Ingrid Olsson och bibblanbloggar var där och tjuvlyssnade. Hon har skrivit ca femton böcker, mest ungdomsböcker, och flera av dem handlar om ganska mörka ämnen som självmord, sorg och liknande. Ingrid berättade att hon inte alls är en sådan där person som ”har skrivit i hela sitt liv”, utan hon började skriva någon gång i tjugoårsåldern, efter att ha blivit dumpad av en kille. Skrivandet börjar oftast med att hon ser en eller flera personer framför sig, och bygger sedan en historia runt de olika karaktärerna.

Ingrid älskar att jobba med språket när hon skriver, är vad man skulle kunna kalla en ”minimalist”. Det betyder att ju färre ord hon kan använda sig av, för att uttrycka vad hon vill ha sagt, desto bättre är det. Less is more alltså. Hon menar att det som står skrivet i texten är viktigt, men att det som man kan ”läsa mellan raderna” är minst lika viktigt. Vadå läsa mellan raderna? kanske någon undrar då. Vad betyder det? Man kan väl inte läsa mellan raderna? Antingen är det rader med text eller så är det väl mellanrum, tomt liksom? Ingrid förklarade det här på ett väldigt bra sätt: Tänk på ett isberg, en del av berget sticker upp ovanför vattenytan, men under ytan kan berget vara gigantiskt stort. Så kan det var med en text också, allt kanske inte står uttryckt, utan man måste själv tänka vad som egentligen hände, känna vad personen i boken själv kände t ex. Det är därför hon älskar böcker med öppna slut, där man inte får veta exakt vad som hände utan tänka ut slutet själv.

Här är några av de böcker Ingrid skrivit (de finns i biblioteket!)

(Alla bilder från bilder.norstedts.se )